Onsdag: skriver ut (!!!)
ushja,skriva utttt.är typ..enligt pade störd nu?! (skämt)
nej men,typ deprimerad..ingen aning om varför men ibland bara tänker jag tillbaka till alla stunder jag mådde dåligt,alla gången det sved i handleden och blodet ran..att vissa människor måste stå ut med detta lidandet.viserligen älskade jag att känna den svidande/stickande känslan och se blodet rinna ner över handleden och droppa på been,glida över vaderna och landa på foten..men det är så livet är ibland.tårarna från mina ögon,rinnande över kinderna och en droppe föll och träffade mitt på handleden,det sved och stack till.men ja,vad gör man inte när man mår dåligt liksom?!
livet är dock itne rättvist,allt är orättvist i denna värld,pengar,kärlek,hat,sorg,tur,otur?! vad mer finns det.
vad det än handlar om finns det alltid en bra sida och en ond sida på det hela.för att få den bra sidan måste man även stå ut med den dåliga,sådant är livet.livet kämpar emot många gånger,och jag ahr varit nere så många gånger,men varje gång har jag tagit det dära extra steget på stegen och klarat mej en bit upp innan jag har trilat ner igen.livet är inte bra för alla,dock inte för mig.vad som än kommer hända i mitt liv kommer jag alltid att ånga att jag föddes den dagen.dagen som försörde många människors liv.jag har förändrat så många och kommer förändra många till.det kan jag ju dock lova.hatar mitt liv och ingenting jag gör blir rätt,aldrig någonsin.förstår mej inte på någontgin,vad är egentligen meningen med livet?! att bli sårad,det är ju det ända som jag blir,ärren i armen är kvar.det kommer dom alltid att vara.och vad som än händer finsn bilderna i huvudet,och bara väntar på att kunna visas igen! och vad jag än säger/gör och visar är där allting ngt som inte stämmer,ngt i min kropp säger alltid att det är fel.suck,om livet bara kunde ta slut ngn gång?! nej,så lätt är det tyvärr inte.sprickorna i mitt hjärta kommer aldrig att läka,aldrig..aldrig någonsin.
nej men,typ deprimerad..ingen aning om varför men ibland bara tänker jag tillbaka till alla stunder jag mådde dåligt,alla gången det sved i handleden och blodet ran..att vissa människor måste stå ut med detta lidandet.viserligen älskade jag att känna den svidande/stickande känslan och se blodet rinna ner över handleden och droppa på been,glida över vaderna och landa på foten..men det är så livet är ibland.tårarna från mina ögon,rinnande över kinderna och en droppe föll och träffade mitt på handleden,det sved och stack till.men ja,vad gör man inte när man mår dåligt liksom?!
livet är dock itne rättvist,allt är orättvist i denna värld,pengar,kärlek,hat,sorg,tur,otur?! vad mer finns det.
vad det än handlar om finns det alltid en bra sida och en ond sida på det hela.för att få den bra sidan måste man även stå ut med den dåliga,sådant är livet.livet kämpar emot många gånger,och jag ahr varit nere så många gånger,men varje gång har jag tagit det dära extra steget på stegen och klarat mej en bit upp innan jag har trilat ner igen.livet är inte bra för alla,dock inte för mig.vad som än kommer hända i mitt liv kommer jag alltid att ånga att jag föddes den dagen.dagen som försörde många människors liv.jag har förändrat så många och kommer förändra många till.det kan jag ju dock lova.hatar mitt liv och ingenting jag gör blir rätt,aldrig någonsin.förstår mej inte på någontgin,vad är egentligen meningen med livet?! att bli sårad,det är ju det ända som jag blir,ärren i armen är kvar.det kommer dom alltid att vara.och vad som än händer finsn bilderna i huvudet,och bara väntar på att kunna visas igen! och vad jag än säger/gör och visar är där allting ngt som inte stämmer,ngt i min kropp säger alltid att det är fel.suck,om livet bara kunde ta slut ngn gång?! nej,så lätt är det tyvärr inte.sprickorna i mitt hjärta kommer aldrig att läka,aldrig..aldrig någonsin.
Kommentarer
Trackback
