Hej,jag förstår mig inte på livets regler längre?!
dom är ju så många!
vem det nu än är som bestämmer hur livet ska vara,så kan väll livet vara lite rättvist ibland ngn gång?

-varför ska pengar vara den största livskampen?!
har du inte pengar kommer du ingenstans i världen just nu.
många vänner klassar ner en för man inte har så mke pengar.
det är så sjukt jobbigt att inte kunna hitta på saker med sina vänner,man har helt enkelt inte råd.
men tar på sig dendära gamla tröjan varje dag,och önskar den var ny.som alla andras tröjor.som dom andra bär.

-varför ska familjen/vännerna alltid bedöma ens partner?! huvudsaken är väll att man älskar personen,från hjärtat..eller?!
varför ska dom alltid hitta fel på personen,fel som jag älskar?!
jag inspekterar inte personen jag älskar,det kvittar hur mke fel personen än har.
jag älskar den iallafall.jag bryr mej inte om hur mycke finnar en person har.
om håret är fixat eller inte.
har trasiga byxor eller inte.
det är personens hjärta jag älskar,och kommer alltid att älska.

-varför ska mitt liv vara så mke mer komplicerat än alla andras?!
jag kan aldrig sova ut ordentligt,har ca två timmar för mej att somna.
folk snackar skit överallt.jag blir aldrig bjuden på fest.
vänner som sviker hit och dit.
måste mitt liv ha så många motgångar?!
är det ingen som ser vem jag är egentligen är?!
varför ska jag vara hatad,varför ska juts jag behöva lida genom allt?!

jag finner inga ord,bara massa sorg.
jag finner ingen kärlek,bara massa hat.
jag finner ingen tröst,bara massa hot.
jag finner inget,kommer aldrig göra det heller.

att just jag ska behöva gråta mej till söms,känner mej oälskad..och har ångesten upp över öronen.men det finns ingen som vill lyssna.
jag får prata med mej själv,mardrömmarna tar över nu.
mitt hjärta går i bitar.jag är sårad rakt igenom.
jag behöver ngn riktigt nära att prata med.men ingen finns..ingen vill höra om min ånget,om mina krampanfall.mina tankar,mina hot mot mejsjälv.
jag klarar det inte själv längre,inte en minut till.